Murar som visar kyrkans form
Den höga västgaveln reser sig över ruinen, medan koret i öster har mer av sina väggar kvar än långhuset. Det går att urskilja kyrkorummets olika delar även utan tak och valv. I kalkstensmurarna finns partier av medeltida puts bevarade, och det utsmyckade östfönstrets stenarbete är en av ruinens tydligaste detaljer.
De stora stödmurarna är däremot ett senare tillskott. De tillkom vid 1920-talets konservering för att hålla den kvarstående byggnaden stabil. Ruinen visar alltså både medeltida byggnadskonst och det arbete som har krävts för att bevara den.
Från sockenkyrka till bevarad ruin
Kyrkan uppfördes troligen omkring mitten av 1200-talet. Vid mitten av 1500-talet var den redan övergiven och förfallen. År 1588 fick sockenborna tillstånd att återuppta gudstjänsterna, på villkor att de rustade upp kyrkan och själva bekostade en präst. Planen genomfördes aldrig.
Läs merVisa mindre
På 1920-talet diskuterades återuppbyggnad på nytt. I stället blev inriktningen att säkra och bevara ruinen. Det är den öppna byggnaden, med himlen över kyrkorummet, som möter besökaren i dag.
En kyrkogård som fortfarande används
Ödekyrka betyder här att själva kyrkobyggnaden har övergivits. Kyrkogården används fortfarande och är en plats för sorg och minne. Visa hänsyn vid gravarna och lämna utrymme för andra besökares stillhet.
Ruinen används också för sommarkonserter, friluftsgudstjänster och vigslar. Det innebär inte ett fast öppet program under hela året; planerade arrangemang behöver kontrolleras inför besöket.
Baraberget på andra sidan vägen är en separat fornborgsmiljö och ska inte förväxlas med kyrkogården. Vill du fortsätta i trakten finns även Hörsne kyrka och Hörsne prästänge. Fler kyrkomiljöer hittar du bland Gotlands kyrkor.
Innehållsversion v2





