Valborg och Första Maj

Så var det då dags att sätta fyr på valborgseldarna, eller majbrasorna, igen! En sprakande och gnistrande tradition med djupa och kraftfulla rötter i forntidens mylla. Redan de gamla kelterna firade Beltane, en eldens och fruktbarhetens högtid, omkring första maj varje år. Då, halvvägs mellan vårdagjämning och sommarsolstånd, tände de sina bål för fest och hyllande av livskraften och fruktbarheten.

Benämningen Valborg sägs härstamma från en kvinna med detta namn, som föddes omkring år 710 någonstans i norra Europa, och enligt legenden var dotter till kung Richard. Detta är dock oklart, då namnet också kan tyda på keltisk, tysk eller skandinavisk bakgrund, men hon kan ha varit född i det som nu är England. Det berättas att hon var en prästinna, som dyrkades i fruktbarhetsgudinnans namn, och att hon så småningom grundade en helgedom, eventuellt ett kloster, i Tyskland. I den katolska almanackan är hon ett helgon, som ska ha kallats till uppgiften att kristna tyskarna av Bonifatius, ärkebiskopen av Mainz. Uppgifterna om henne är alltså ganska motsägelsefulla. Kanske har den något senare kristna tolkningen av kvinnan Valborgs liv och förehavanden, som from nunna i ett nygrundat kloster, sin grund i en äldre förkristen berättelse, i vilken hon stod i förbund med skaparkraftens och det växande livets beskyddarinna. Ingen vet säkert, men att Valborg verkligen funnits, som en historisk person, råder det knappast några tvivel om.

Själva första maj är en av våra två icke-kyrkliga allmänna helgdagar (den andra är nationaldagen den 6 juni) och har varit det sedan 1939.
En liten bit tillbaka i historien hade man för vana att släppa ut boskapen på bete den första maj, och eldandet hade då, förutom att vara festligt, till uppgift att skrämma bort varg och björn. Kanske ett och annat troll eller spöke också höll sig borta, när det såg människorna fira och sjunga och skutta runt kring brasorna.
Sedan 1890 har arbetarrörelser runt om i världen firat första maj som sin speciella dag, med demonstrationståg, politiska tal, sång och musik. Initiativet till detta togs av den socialistiska organisationen Andra internationalen, bildad i Paris 1889, bland annat för att man ville påminna om Haymarketmassakern i Chicago i maj 1886. Då, under en demonstration som anarkistiska arbetare höll för införandet av åtta timmars arbetsdag, utbröt ett tumult som dödade 21 arbetare och sju poliser. Åtta anarkister greps och åtalades för att ha medverkat till polisernas död, trots att inga belägg för detta egentligen fanns. Rättsprocessen kom efterhand att omtalas som ett justitiemord, som ledde till att fyra oskyldiga arbetare dömdes till och straffades med döden.
I USA firas dock inte första maj, utan istället Labour Day, första måndagen i september varje år, som arbetarrörelsens högtid.

Att tända eldar är förstås den tradition som är allra starkast förknippad med Valborgsmässoaftonens firande, men även att låta mycket har på många håll hört till. Att trumma, slamra och föra oljud syftade till att hålla rovdjur och andra oönskade gäster borta. Efterhand har den mer tillrättalagda traditionen att stämma upp i körsång utvecklats. För ofta är det ju så, att där det finns ett bål, finns också en kör, gärna iklädd studentmössor. ”Sköna maj, välkommen” med text av den finske nationalskalden Johan Ludvig Runeberg, är förstås ett måste på repertoaren. Att skjuta upp fyrverkerier och raketer är på många håll en sedvänja som, också den, härstammar ur skrämmandet och slamrandet.

Så tänd en kinapuff eller två, och ha ett riktigt roligt firande nu, allesammans!

Inga röster ännu

Kommentarer

Skriv ny kommentar

Meddelanden/bevakningar
Skriv in de bokstäver du ser i bilden. (Ljudverifiering (på engelska))
Skriv in de bokstäverna du ser i bilden ovan. Om du inte kan läsa dem, uppdatera sidan så får du fram en ny bild. Det spelar ingen roll om du skriver in stora eller små bokstäver.