Tankar inför ett nytt årtionde

n n Vad var det då som hände under tjugohundratalets första tio år? Vilka händelser är det vi minns? I ett större perspektiv naturligtvis sådana saker som klimatdebatten och den globala uppvärmningen, elfte september-attacken, tsunamin, de otaliga krigen runtom i världen, valet av Barack Obama till USAs president. Ja, listan över stora och avgörande världshändelser kan göras lång.

Men vilka händelser, i det lilla, är det som har betytt mest för oss i våra personliga liv? Vilka personliga händelser skulle vi lista? Det kanske vi inte särskilt funderar över; när listor upprättas är det ofta just de stora världshändelserna som nämns, även av dem som inte varit där, på plats. Vi påverkas alla av de stora händelserna, inte minst via medias massiva rapportering. I bästa fall engagerar vi oss också aktivt i att lindra nöd, bidra till positiva förändringar, gemensamt bygga upp nya och mer hållbara sammanhang. Men varifrån hämtar vi inspirationen och kraften till det? Förhoppningsvis från de händelser vi minns, som varit stora och viktiga för oss, i just våra högst personliga liv.

För under en tioårsperiod hinner det ju hända en del... Både roliga och tråkiga, lyckliga och sorgliga händelser, som utvecklar och invecklar våra liv och perspektiv.

De flesta av oss skulle säkert, om vi gjorde en lista över decenniets mest avgörande händelser, fylla den med familjerelaterade tilldragelser, med resor, jobb och studier. Och kanske kan det vara intressant att stanna upp och reflektera över det ibland, hur det som hände påverkade oss, kanske fick oss att tänka i nya banor, betrakta livet ur nya vinklar.

En vän till mig konverterade till en ny religiös tro för ett par år sedan. På hennes lista, det vet jag, skulle den händelsen vara nummer ett. För mig som utomstående - som först efter en tid fick veta vad som pågick i hennes värld, i vilken omformandet av tron var en långdragen process - kom hennes beslut som lite av en överraskning. Men fascinerande var det, att ta del av hennes tankar och funderingar, få veta mer om grunderna till hennes val av ny livsväg.  

Det var också en påminnelse om hur mycket som pågår i det tysta, för att sedan omforma en hel världsordning, i det här fallet en enskild människas inre (och delvis även yttre) värld.

Sedan vi sammanfattat och funderat över sådant som hänt är det kanske dags att tänka över vad vi skulle önska inför det nya decenniet, de kommande tio åren, och hur vi kanske skulle kunna medverka till att förverkliga de önskningarna. Vilka drömmar drömmer vi? Vad pågår i det tysta?

Själv inledde jag 10-talet bland annat med att gå på bio. Inte så framtidsvisionärt kanske, men riktigt spännande. Sedan barndomen är jag ett stort fan av Sherlock Holmes, jag har läst alla böckerna och sett flera filmatiseringar. Förväntningarna på den nya, moderna, Sherlock-tappningen var därför höga när jag kom till bion i Visby. Och de infriades med råge. Äntligen fick jag se den geniale, excentriske, galne och mångsidige Holmes sådan jag föreställt mig honom, i sällskap med den prydlige, pålitlige Watson, båda magnifikt gestaltade av respektive skådespelare.

För två hela timmar lät mitt pratsamma sinne mig vila fullkomligt från allt annat än filmen. Det blev en riktig minisemester, fylld med action. Som skrivet, den upplevelsen lär väl knappast ge upphov till några storslagna planer eller tankar om framtiden, men det var absolut ett par väl spenderade timmar i biosalongens omslutande mörker.

Med hopp om all lycka inför allas vårt nya årtionde. Lev så att det ryker!

Text: Viktoria Klint  Foto:Yvonne Loob