Mat alltid på modet

 Det är ett märkligt, motsägelsefullt förhållande till någonting vi alla måste förhålla oss till, vara sig vi gillar att laga mat eller ej. För äta bör man, annars dör man, som det heter i ramsan...

En rolig trend är den, som plockar upp gamla mattraditioner från olika landskap, och då även från Gotland. Mat med landskapsanknytning är på modet, nya produkter utvecklas efterhand, som bygger på gamla rätter och förhållningssätt till lokala råvaror.

Kanske kan vi tacka alla de olika matkulturer, från många olika delar av världen, som finns i Sverige idag, för att intresset växt fram också för gamla inhemska traditioner.

Något av det roligaste jag varit med om i matväg var när jag, för några år sedan, blev bjuden på en fest med människor av många skilda nationaliteter, som alla tagit med något från sitt hemlands mattradition. Ja, det var roligt också på andra sätt förstås, att komma i kontakt med olika kulturer och livsåskådningar är alltid lika spännande och intressant, och när det gällde vad som serverades den kvällen, så var det en fantastisk upplevelse av olika smaker. Så mycket var gott, somligt var ovant och vid första tuggan överraskande, men genomgående gällde att stor omsorg hade lagts ner på att laga all denna fantastiska mat.

För att laga mat är ju en kärlekshandling. Eller bör iallafall vara det. Tycker jag. Inte för att det nödvändigtvis känns så alltid, när jag står hemma och kokar potatis, men jag tänker att det finns något omsorgsfullt över matlagning, som det är viktigt att inte tappa bort.

Att laga mat kan dessutom vara riktigt meditativt. Ta det här med pannkaksstekning till exempel. Det tar en stund att få ihop en rejäl hög pannkakor, men det är riktigt avkopplande att steka dem. Konsten med att steka pannkakor ligger kanske inte i själva smeten, utan snarare i att kunna ta sig tiden att göra just det - och ingenting annat.

När jag var barn lagade mina matintresserade föräldrar ofta såväl exotiska rätter som husmanskost, som tog ganska lång tid och som smakade makalöst bra. Jag tänker ofta på deras kokkonst med tacksamhet - och kan bara beklaga att jag inte själv lika skickligt förmår göra det allra mesta och bästa av de råvaror jag bär hem från Konsum i Roma. Nåväl, jag gör så gott jag kan. Och varje år, under bokrean, brukar jag passa på att utöka det lilla kokboksförrådet med någon trevlig utgåva. Förra året hittade jag en bok om soppor, som visade sig vara ett riktigt fynd.

Just soppor är något av en favorit, jag kan inte nog varmt och värmande rekommendera dem. Fransk löksoppa, åh... Eller tomatsoppa. Eller borstj. Gotländsk kaipsoppa går inte heller av för hackor, och det är ju alltid trevligt att själv ge sig ut och plocka kaipen. Förhoppningsvis kommer det en vår även i år, fylld av både kaip och blåsippor runtom på vår sköna ö.

I väntan på den tar jag till kardemumma. Bullbak får det bli. För till surdegen har jag ännu inte kommit, även om planerna på det funnits länge. Ett eller annat matbröd kan det väl också bli, även om jag passar mig för att göra som en kär vän med experimentlust; han hällde rom (som blivit över efter en fest) i frukostbrödsdegen. Resultatet blev mindre lyckat, berättade han. Rentav katastrofalt. Så jag lyder hans råd att låta bli. Några hackade oliver kan däremot få åka med.

Grädda lugnt - och håll grytan kokande!

Tomatsoppa

2 gula lökar