Lassemans Klackspark

Om denna krönika

Gotland är just nu involverat i ett kval till trean på herrfronten. Dalhem och Fyris spelade 0-0 i en högst medioker match där chanserna var få, därmed uteblivna mål. Returen på konstgräs bör inte missgynna Dalhem, och utgångsläget är väl inte fy skam direkt. Ett mål räknas dubbelt efter cupmönster så jag tror att Mikael Waktels pojkar bör ha en jättechans. Det är ju faktiskt Fyris som har pressen på sig…

För övrigt var det ett himla dribbel hit och dit innan det stod klart vilka Dalhem skulle få möta, där det nämndes tre lag och Dalhem fick dröja länge innan man kunde fixa till annonsen med rätt motståndare.

OROLIGT PÅ GOTLAND

I damkvalet för en plats i trean kunde P 18/Dalhem gå på sparlåga i vetskap om 5-1-vinsten mot IFK Visby borta, kunde nöja sig med oavgjort. Men det hördes också en del gnäll och synpunkter på hur Dalhem/P 18 och P 18/Dalhem använt sina spelare i tvåan och trean under hela säsongen. Låt oss slippa detta evinnerliga bollande mellan klubbar och divisioner i framtiden, allt för sportens bästa. Vi har ju haft likadant med FC Gutes lag i tvåan, där det i höst hände att en spelare i FC Gute blev utvisad på lördagen men kunde spela med Dalhem i fyran på söndagen… Oro!

Clara Markstedt, 20, har haft en lysande säsong. Hon fick sin fotbollsfostran i P 18, blev snabbt A-lagsspelare, gjorde en utflykt till USA och spelade collegefotboll, hem igen, och nu hetaste kandidaten till att få priset Gotlands bästa damspelare.

BLEV 5-MÅLSSKYTT!

Under säsongen har hon gjort uppemot 50-talet poäng (mål samt assists) i t v å olika divisioner. En gång blev hon också 5-målsskytt. Man drar sig tillbaka i tiden och minns då Eva-Lotta Karlsson öste in mål för Dalhem, hur hon på 2000-talets början efterträddes av Rebecca Martis i P 18, målsprutan som gjorde, tror det var 48 mål, den säsong i division 3 som P 18 vann och avancerade till tvåan. Nu heter efterföljerskan Clara Markstedt!

Rebecca ville utvecklas, tackade ja till Ornäs, Dalarna och division 1. Rebecca gjorde många mål där också, men hemlängtan blev för stor, återvände, har nu lagt av fotboll och ägnar hundsport sitt stora intresse.

Clara Markstedt borde också ta vara på sin talang. Här finns allsvenska kvaliteter, sanna mina ord, och i bra omgivning borde hon kunna blomma ut rejält. I Stockholm finns tre allsvenska klubbar, AIK, Hammarby och Djurgården. Linköping ligger också nära. Ett anbud och Clara nappar, jag är säker på detta efter ett kort snack med henne halvtimman innan kvalfajten mot IFK Visby (1-1 – mål av Clara Markstedt förstås…).

MÅLET ÄR LÄKARE…

Clara har kvar sitt nuvarande jobb till i början av nästa år. Hon funderar på att bli läkare, men kan säkert kombinera dessa studier med fotboll på högsta nivå eller strax under, allt för att utveckla sin talang. Vi får aldrig stoppa spelare som får bra anbud att spela högre upp. Vi har lysande exempel på gutar som flyttat och blivit elitidrottare, typ Linnea Gustafsson (orientering), Jenny Hardingz (boxning), Ida Sandin (simning), Thomas Lövkvist (cykel) samt Johan Larsson (ishockey). Clara Markstedt k a n bli nästa export.

FC Gute har alltså avslutat sin säsong i tvåan, blev sådär. En bättre inledning i våras och bättre ekonomi, större motivation för tränare/spelare, och Hammarby hade fått en kamp in på målsnöret om seriesegern, bättre var (är)inte den här tvåan.

Nu återstår att se vilka spelare som stannar kvar inför nästa säsong. Jag läser och hör än det ena än det andra men det lär väl dröja innan spelarsamtalen är avklarade, om Tony Mattsson fortsätter som tränare, så man vet hur truppen någorlunda kan bli. Att köpa hit spelare har man förmodligen inte ekonomi för, då måste någon sponsor hittas som kan lösa denna viktiga bit.

ÅTERGÅ TILL VIF GUTE!

Förresten, hör då och då människor som tycker att FC Gute borde tas bort och ersättas av VIF Gute som det var förr. Det kanske blir så… Förresten, det tycks bli ett nytt namn på damsidan med Dalhem och P 18…

Drömmen om VM-slutspel i Sydafrika 2010 försvann. Jag har alltid ogillat långbollar från försvar till anfall, där mittfält knappast använts, och precis så har det varit med Sveriges landslag. Den konstruktivitet man hoppats på från mittfältarna har varit spårlöst borta, inte undra på att spelare typ Kim Källström och Anders Svensson mest fått jaga boll, dåligt understödda och framåt har stackars anfallare blivit lätta byten för hårdmarkerande motståndarförsvarare. Nej in med nytt ”blod”, ny förbundskapten, skippa gärna välbetalda proffs som knappt märks i sina klubblag, oftast ”bänknötare”. Mera svenskt om jag säger så!

TILL SIST…

Vilken härlig föreställning!

Endre mot svenska mästarna Balrog 10-4! Gladinnebandy som borde ha lockat över 1 000 åskådare. Det kom 603, hyggligt så.

Planens suverän: Sara Anteryd, 22. Den här tjejen har jag glatts åt sen hon kom till Endre, alltid ansett henne som given i ett svenskt landslag. Mot Balrog ägde hon matchen. Femmålsskytt! På plats fanns förbundskaptenen Jan-Erik Vaara. Hans favoriter i landslaget överglänstes av Endre, i synnerhet två spelare: Sara Anteryd och Camilla Wahlström. Tredje länken i kedjan var Anna Jakobsson. Alla borde gå in ograverat i Vaaras landslag. Men Vaara tyckte inte att någon imponerade, inte ens Endre som lag verkade det. Sanslöst dåligt! Tjänstefel!

Jag citerar gärna Carl-Henrik Fridén som i GT-krönikan skrev om Vaara: ”Att ingen i Endre gjorde något större intryck måste bero på ett gravt synfel, total inkompetens eller bara stöddig nonchalans…”.

Hur som helst, fantastiskt av bollgeniet Sara Anteryd att komma tillbaka så snabbt efter sjukdom och operation. Landslaget – självklart hör hon hemma där! Och det gör Camilla Wahlström också, högerskyttar är en bristvara…