Känd eller okänd

Om denna krönika

Krönikor från gotland.cc som även publiceras i Gotlands Annonsblad.

En del kändisar vill förbli kändisar medan andra kändisar inte vill vara kändisar längre. Det har blivit för jobbigt, de är för påpassade. De är utleda på löpsedlarna, kvällspressens och de kolorerade veckotidningarnas förvrängda reportage om deras liv och leverne. Det är synd om kändisar. Först kämpar dom med näbbar och klor fär att bli kändisar och sen vill dom vara anonyma när dom kör rattfulla eller står vid kiosken för att köpa korv med bröd.
När sjuåringar med livet framför sig blir ”plåtade” i första klassen och berättar om sina framtidsplaner, är det en och annan som vill bli ”kändis”. Man hajar till.  Har kändisskapet blivit så åtråvärt att det blir en huvudsak, inte en bisak ? Tror barnet att man blir lycklig av att bli kändis och att man kan leva av det ? I TV är kändisarna vackra och välklädda i rampljuset och de blir väl behandlade, som det ser ut. I ”Robinson” och andra såpor intrigeras det hej vilt och man gör sig av med de starka, de som kan konkurrera ut en och vinna i finalen. Hur mår dom som får respass och lämnar ön ? Att gadda ihop sig och rösta ut en kompis blir underhållning.

Man vill kräkas. Hur går det till hos ”Big Brother” och liknande?  Ett och annat sipprar ut till dom, som inte har betalkanaler. Gör folk vad som helst för att få fri sprit och fri sex i en vecka och därigenom bli kändisar ?       
   Föräldrar måste ta mer ansvar för sin avkomma, fostra mer. Lära dem veta hut, vara rättvisa och inte mobba kamrater, samt ha respekt för lärare och politiker. Så säger dagens makt-havare. Sen sitter ungarna och ser hur ”Robinson” gör precis tvärt emot Vad ska de tro? Att vuxna bara pratar för pratandets skull och att det är säkrast att göra som dom gör och inte som dom säger? Då kan man titta i facit, så att säga.

Jag läser en tidningsnotis och får veta, att Lady Gagas singlar och album säljer fantastiskt bra. Vem är hon? Hur låter hon? Från min utsiktspunkt är hon anonym, men hon måste vara en kändis. Hon är troligen mager, med stort hår, och hon skriker hjärtskärande till entonig dunka-dunka musik. Jag stänger av radion fort när jag hör det, jag vet var avstängningsknappen sitter
En del är ofrivilliga kändisar. Politikerna är gräddan i kändisvärlden. De flaxar härs och tvärs, i in-och utland, och rätt vad det är säger de nåt´ dumt och opassande. Det finns alltid en journalist med mick där och så får hela folket höra. Inte en gång, utan 20 gånger, minst. Politiker har bara fyra år på sig, så det gäller att bli rikskänd fortast möjligt. Livstidskändisar har det värre, de får inte ”hoppa över skaklarna”. Gör de det blir folk plötsligt moraliska så det fräser om det fastän de själva snattat, sprejat, varit otrogna och gömt svarta pengar.   

Det är ont om kändisar på Gotland. När lokalpress frågar turister vilka gotlänningar de känner till blir resultatet magert. Det är Håkan Loob, Babben Larsson och  kanske ”Ainbusk” . Vi är alltså en anonym skara öbor och kändisar är en bristvara. ”Man ska inte tro att man är nån`”. Det är ont om bovar och banditer också och dom som begått brott försöker vi tiga ihjäl. Om de har fått tag i dom förstås.  Mördaren på Visby Hotell går lös. Hur ska man bli kändis på Gotland ?
Jag tror det blir problem för förstaklassarna. Det gäller att hitta på något revolutionerande och nytt eller  göra bort sig totalt. Det förstnämnda är att föredra, det sistnämnda lättare att fixa. Man kan förstås skriva i lokalpressen som Allfåns, Bison och Henry Lindqvist med flera. Ja, Allfåns har lagt ner pennan nu, säger han.  Jag tror inte de skriver för att bli kändisar, de söker kontakt med läsarna. De vill ha respons och lite uppskattning, det kan man läsa på och mellan raderna.
Det finns några få kvinnor mitt i mansdominansen – Mien och Jenny och några till, och de vill ha ett  och annat ord med i laget. De kan bli kändisar, så passa er gubbar.